The Punisher (2004)

Serieförlaget Marvel Comics har lyckats få till stora succéer med filmatiseringarna av t.ex X-Men, Spider-Man och Hulken. Och är det någonting man lärt sig av Hollywood så är det att en lyckosam idé alltid kommer att följas av liknande filmprojekt och nu är det dags för ytterligare en serie"hjälte" – Frank Castle, även känd som The Punisher.

The Punisher

1989 gjordes första försöket till filmatisering med svenske actionhjälten Dolph Lundgren i huvudrollen som den plågade familjefadern som bestämmer sig för att ge igen på samhällets avskum. Frank anser inte att stadens brottslingar får det straff som dom förtjänar utan tänker istället själv utkräva öga för öga metoden – "If society won't punish the guilty, he will".
Jag tyckte den hade en härligt grov och mörk stil som passade väl överens med hur jag föreställde mig Punisher-karaktären skulle gestaltas. Filmen producerades av det lilla bolaget New World Pictures som även låg bakom Hellraiserfilmerna och den lider tyvärr mycket av B-films känsla när produktionsbudgeten måste varit extremt låg. Men i filmens grund fanns en kärna av kvalité och realism som uppvägde det och gav filmen en ruffig ton
som passade perfekt. Och jag tycker verkligen att Dolph fungerar fint i filmen som anti-hjälten The Punisher.

Men så var det nu, 2004, dags för en uppdatering av historien. Den här gången med Thomas Jane i huvudrollen, John Travolta som boven i dramat och
tidigare manusförfattaren Jonathan Hensleigh bakom kameran. Jag får tyvärr säga att det kunde sett bättre ut. Jonathan Hensleigh är debuterande
regissör men är ingen nybörjare i Hollywood utan har skrivit flera framgångsrika filmer som Die Hard 3, Armageddon och så även sin egen The
Punisher. Men jag hade gärna sett att filmen getts till en mer erfaren actionregissör. Jag tror t.ex inte att Spider-Man hade blivit samma kassasuccé om det regiuppdraget getts till en debutant. Vad gäller Travolta så är inte detta en av hans bättre skådespelarprestationer utan förmodligen bara en kul film han gör för att det inte fanns något bättre just nu.
Så, Thomas Jane. Jag var mycket skeptisk till honom innan jag såg filmen eftersom jag förknippade honom mest med hans roll som hjälten i Renny Harlins hajfilm Deep Blue Sea och där det var ganska långt till den inåtvände grove Frank Castle. Inte ens dom första stillbilderna eller första teasern lyckades övertyga mig nämnvärt. Det kändes verkligen som en dålig casting. Och jag är fortfarande inte helt övertygad även om hans extrema basröst inte låter lika påhittad som jag fruktade. Det är något i hans uttryck som inte riktigt har samma råa realism som Dolph hade. Det märks väldigt väl att jag ser en skådis som spelar anti-hjälte och inte den riktiga Punisher.

The Punisher

Handlingen är den förväntade. FBI-agenten Frank Castle har tröttnat på allt våld efter ett liv först som soldat och sedan som FBI-agent och hoppas kunna
bosätta med sin familj borta från stridens hetta. Men hans sista uppdrag innebar att han korsade vägar med affärsmannen Howard Saint som inte alls  uppskattade Franks inblandning och omkullkastande av hans skumraskaffärer, där en av Howards söner dödas, och därför får familjelyckan ett tragiskt
slut när en dag torpeder utskickade av Howard Saint dödar Franks fru och barn och därefter försöker döda även Frank. Men bara försöker för, som alla
förstår, överlever Frank och nu känner han att han inte har något att leva för, förutom att utkräva en blodig hämnd på Howard Saint och hans
organisation.
Filmen får ett litet djup när Frank flyttar in i en lägenhet och hans grannar, däribland Rebecca Romijn-Stamos, intresserar sig för honom och försöker förstå vad han är för en skum person. Men riktigt djup blir det aldrig för The Punisher är inte någon person som har lätt för att sätta sig ner och prata känslor med sina grannar, om än väldigt vackra sådana. Dom känslorna dog bort när hans familj mördades av Howard Saint – och så är hämndmotivet åter i fokus.

Jag skall inte försöka påstå att jag är någon djup person som söker efter ett känsligt drama när jag ser The Punisher utan ett enkelt hämndmotiv fungerar mycket bra för mig men tyvärr finns det en klar och onödig skillnad mellan Dolph Lundgrens hämnare och Thomas Jane. Den nya Punisher är mycket
mer beräknande och kalkylerande i sin hämndplan och därför blir det ännu mer sadistiskt än om han bara hade satt igång och gjort processen kort med sitt
mål, Howard Saint. Jag har kanske en alldeles för naiv och okonstlad syn på action men jag hade hellre sett honom som en enmansarmé som beväpnar sig med diverse maskingevär och sedan en kväll begett sig mot byggnaden och krossat allt i sin väg, ungefär som Neo och Trinity i The Matrix när dom går till
anfall på bottenvåningen av byggnaden där Morpheus sitter. Det hade varit mer tillfredsställande och, anser jag, mer i linje med karaktären The Punisher.
Han skall gå mer på känsla och inte tänka eller planera så mycket.

Jag har väldigt svårt att se hur den här filmen skall locka filmbolagen till att göra fler, om det nu var tanken att starta någon lång filmserie med andra uppdrag för The Punisher. Karaktären kanske håller för fler filmer men inte om dom görs på samma sätt och, helst, inte med Thomas Jane i huvudrollen.


Titel The Punisher
Originaltitel The Punisher
Regi Jonathan Hensleigh
Manus Jonathan Hensleigh, Michael France
Skådespelare Thomas Jane, John Travolta, Will Patton, Roy Scheider, Laura Harring, Rebecca Romijn Stamos

 

 

Läs mera här

Related Articles
Film

Swordfish (2001)

I actionthrillern Swordfish spelar Hugh Jackman Stanley, en känd datahackare som nu tvingats lägga av efter hot från polisen att kasta honom i fängelse om han så mycket som rör en dator igen. Han...

Film

Generalens Dotter (1999)

I Generalens Dotter utspelar sig handlingen på en militärbas där en ung kvinna hittas mördad - strypt. Hon ligger naken och utfläkt med pålar på marken. Och som om det inte vore nog så visar det sig...

Film

Deep Blue Sea (1999)

Filmen har egentligen bara två problem. För det första kommer varje film som har något med hajar att göra, speciellt om hajarna får för sig att äta skådespelarna, att jämföras med Steven Spielbergs Hajen....