The Departed (2006)

Filmen The Departed var mycket sevärd. Jag hade högt ställda förväntningar, vilket det naturligtvis blir när en erkänt bra regissör som Martin Scorsese regisserar en film med duktiga skådespelare som Jack Nicholson, Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Alec Baldwin och Martin Sheen spelar huvudrollerna. Det är skådespelare som verkligen har råd och status att bara välja att medverka i de filmer som intresserar dem och som dem kan stå för. Det är inte längre pengarna som är motivationen och därför har vi som publik rätt att kräva något alldeles extra.

The Departed

Senast jag såg en film av Martin Scorsese var det Gangs of New York – även den gången med Leonardo DiCaprio i en av huvudrollerna. Och The Departed påminner mycket om Gangs... i och med det att den berättar en historia från barndom till vuxen ålder för några av dess karaktärer. Nicholson spelar en gangsterboss, Frank Costello, som har nått en sådan status bland de kriminella att han har ett finger med i spelet överallt och kan agera som om han vore odödlig. Det ger honom pondus på samma sätt som Nicholson själv har uppnått den statusen inom Hollywood och därför är Jack perfekt till att spela den här rollen.
Vi får också följa Matt Damon som, när han var en liten grabb, mötte och fascinerades av Costello och som såg och behandlade honom som surrogatfader, en roll Costello utnyttjade och när sedan Damons karaktär växte upp och gjorde karriär inom polisyrket så hade Costello fått en mycket användbar kontakt på insidan. På samma gång som Costello håller på att utnyttja en polis för information har polisen lyckats få in en ung polis bland Costellos krets – en karaktär som mycket trovärdigt spelas av DiCaprio.

The Departed

Vi får följa med honom från första briefingmötet med männen som leder den här under cover-operationen, och som är dem enda som vet vem han egentligen är och vad han gör, och sedan efter att han lyckats iklä sig rollen som snuten som sparkas från kåren och som till slut accepteras av Costellos organisation. Det är en lång process som kräver att DiCaprios karaktär går helt upp i sin roll och där han själv börjar fundera på var gränsen går och hur länge han kan klara av att leva dubbellivet tills masken faller och dubbelspelet avslöjas.

Dubbelspel är vad filmen handlar om. Samtidigt som DiCaprio tar sig högre och högre i den interna hierarkin så börjar polisen att planera att till slut låta fällan slå till och äntligen gripa Frank Costello. Men deras planer förstörs alltid eftersom en av deras egna män är en förrädare, något som blir mer och mer tydligt.
Till slut leder det till ett scenario där DiCaprio, från Costellos inre krets, får i uppgift att finna ut vem som är polisens förrädare – och Matt Damon får av Costello i uppdrag att finna vem i hans krets som är polisens infiltratör.

Detta leder till mycket katt-och-råtta spänning och otroligt mycket användande av mobiltelefoner. Men Martin Scorsese lyckas variera det och fylla scenerna med intensiv nerv och dialog som gör att det inte känns tråkigt eller upprepande. Och det är lysande reklam också...

Det är en mycket sevärd film men jag saknar ändå några riktigt utmärkande scener och oförglömliga moment. Jag har svårt att säga vilken del som är min favoritscen eller minnesvärda repliker. Det är helheten och kombinationen av intressant historia, bra dialog och duktiga skådespelare som gör filmen minnesvärd.
Problemet jag ofta har när jag ser sådana här filmer på bio är att det inte ger mig något extra. Jag saknar en riktig adrenalin kick som jag får av storskaliga actionfilmer. När jag satt och såg filmen, som är en bit över två timmar lång, fick jag liknande känsla som när jag såg Miami Vice i somras: En film som jag är glad att jag såg och som jag gärna ser om någon dag men som jag ändå hade hoppats skulle ge mig mer.


Titel The Departed
Originaltitel The Departed
Regi Martin Scorsese
Manus William Monahan
Skådespelare Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Jack Nicholson, Mark Wahlberg, Martin Sheen, Ray Winestone

 

 

Läs mera här

Related Articles
Film

The Shining (1980)

Stanley Kubricks tolkning av rysarförfattaren Stephen Kings roman Varsel har blivit en av de bästa och rysligare skräckfilmer som jag har sett. Den har en krypande stämning som känns ända ut i...

Film

The Italian Job (2003)

The Italian Job är en film som lever högt på dess lätta stil och som inte verkar be om ursäkt för att dess främsta syfte är att underhålla publiken, även om det inskränker på att ge storyn en rejäl...

Film

Oceans Twelve (2004)

Jag kan nu rapportera att Ocean's Twelve inte är något att se – min egen åsikt men baserad på mångårig erfarenhet. Den första filmen var lättsam underhållning och med god stämning mellan...

Film

Django Unchained (2012)

Quentin Tarantino är en av Hollywoods unika filmskapare som alltid ger sin personliga prägel på de filmer han regisserar eller skriver manus till. Det är alltid något mycket speciellt med hans...

Film

Den Perfekta Stormen (2000)

Den här filmen lider främst av två saker. Först så är den baserad på en verklig historia och för det andra så är det en katastroffilm. Det innebär att man dels vet hur det kommer att sluta och dels...

Film

Batman (1989)

Tim Burtons film om Batman är en svart historia med lika mycket ryslig spänning som den dödlig humor som Jokern utsätter sina offer för. Det är verkligen ett maffigt filmäventyr med matinékänsla som...

Film

Bringing out the dead (1999)

Det var med viss tvekan som jag satte mig för att titta på Bringing Out the Dead med äkta paret Nicolas Cage och Patricia Arquette i huvudrollerna och regi av Martin Scorsese. Jag hade en liten...