Superman Returns (2006)

Bryan Singers nya Superman Returns är seeeg!

Superman Returns

Det har tagit mycket svett och tårar – och ett antal turer i Hollywood men efter nästan 20 års frånvaro är Stålmannen nu tillbaka på bio. Jag hade synd att säga ställt ganska höga krav på återkomsten av den störste av alla superhjältar och därför är det kanske inte så konstigt att jag lämnade biografen med en känsla av besvikelse i bröstet. Men jag tycker att just Bryan Singer borde kunnat göra något bättre och minnesvärt när han fick möjlighet att regissera Stålmannens återkomst. Det var ju trots allt han och hans team som med X-Men år 2000 väckte nytt liv i superhjältar på bio efter att dem legat i dvala sedan Batman & Robin.
Just Batman fick en nytändning med Batman Begins förra året och det fanns potential för att hoppas på en liknande nytändning för Stålmannen men det får nog vänta tills en förväntad uppföljare.

Stålmannen, eller Superman som han numera kallas även i Sverige, återvänder till Jorden efter fem års mystisk frånvaro – en frånvaro som han spenderade med att bege sig tillbaka till platsen där Krypton tidigare fanns. För fem år sen kom rapporter som tydde på att forskare hittat spår från hans förstörda planet och han kände sig tvungen att bege sig dit för att själv söka efter spår och få reda på om det fanns några fler som han – eller om han verkligen är så ensam som han känner sig.
Men nu är Superman tillbaka och får återgå till "tjänst" med att rädda folk i Metropolis och agera fumlande reportern Clark Kent som i hemlighet åtrår Lois Lane. Lois som dock kände sig sviken när Superman försvann och skrivit några mer kritiska artiklar artiklar i Daily Planet, en artikel med titeln "Why the World Doesn't Need Superman" som hon tilldelats Pulitzerpriset för. Fast den mest betydelsefulla förändringen är att Lois hittat en ny kärlek i Richard White och fick en son, nästan ett år efter att Superman lämnat Jorden.

Superman Returns

En som dock inte är glad att återse den flygande hjälten är hans ärkefiende Lex Luthor men det ger honom möjlighet att med hjälp av rester från Supermans planet, kristaller som han stjäl från Supermans Fortress of Solitude, tjäna ännu mer pengar och få ännu mer makt.

Det finns förstås en hel del som är bra med filmen, inte minst det faktum att Superman är tillbaka på vita duken i stor stil, men på samma gång är det några saker som inte fungerar och dessa är så viktiga och betydelsefulla att filmen inte håller ihop hela vägen.
Det som är det mest allvarliga och uppenbara problemet med filmen är att den är på tok för lång, ca två och en halv timme lång, och det utan tillräckligt givande och spektakulära actionscener så tar det inte lång stund förrän filmen tappar tempo och jag börjar skruva på mig i biofåtöljen. Bryan Singer är verkligen förälskad i Superman och vill till 100% ge honom möjlighet att förklara för Lois (och publiken) varför han plötsligt en dag försvann ur deras liv, vart han tog vägen och vad han gjorde. Men det blir alldeles för utdraget, segt och drar ner det redan låga tempot i filmen.
Jag hade förmodligen inte tyckt det varit så allvarligt om det hela hade byggts upp inför en laddad final som gett valuta för pengarna men så är inte fallet här. Jag tror helt enkelt inte på Lex Luthors plan att med hjälp av kristallerna skapa ny mark i Atlanten utanför USAs kust och med det dränka många miljoner, eller miljarder, av amerikanska befolkningen. "Lite svinn får man räkna med" ungefär.
Det är en mycket ologisk och märklig plan som jag inte kan ta till mig och som är alldeles för orealistisk – även i en Superman-film. Kevin Spacey gör vad han skall med sin roll, som verkligen kräver en skådespelare som tar ut svängarna och agerar större och bredare än alla andra för att dominera sina scener, men det hjälper inte så mycket när han har Parker Posey vid sin sida i rollen som den kvinnliga medarbetaren som börjar som kuttersmycke och kylig men som mjuknar och tillbringar sista delen av filmen ständigt darr på underläppen.
Superman Returns är som två filmer – dels Supermans återkomst till jorden efter fem års frånvaro och försöker återuppta en relation med Lois Lane och på andra sidan Lex Luthor som har en plan för att få mycket makt och pengar och samtidigt döda många människor. Och inget av det funkar tillräckligt bra för att jag skall känna mig underhållen.

Superman Returns

Brandon Routh gör så gott han kan i rollen – både som Superman och Clark Kent så gör han precis vad han ska och ger tillräckligt med styrka i både fysik och röst åt Superman men han kan ändå inte komma ifrån jämförelserna med Christopher Reeve – mannen som spelade Superman i fyra filmer och verkligen förfinade tekniken att göra dubbelrollen med att ge båda karaktärerna äkthet och känsla. Han kommer alltid att finnas kvar i tankarna när man nämner Superman och det är verkligen tragiskt att han dog innan han kunde se traditionen leva vidare. Filmen är dedikerad till hans och hans hustrus minne.

Bryan Singer försöker göra en storslagen film för att krama ur det mesta av det faktum att Superman nu är tillbaka men det blir för mycket. Han vågar inte riktigt att leka fritt med karaktären och därför blir alla repliker och scener mycket högdragna och tyngda av stundens allvar.
Jag hoppas att Superman i nästa film, precis som i Superman II, får slåss mot motståndare i sin egen nivå – kanske till och med general Zod själv. Då blir hotbilden mot Superman mer tydlig och hanterbar. I den här filmen känns allting ganska diffust och med tanke på att Luthors plan är så orealistisk och ogreppbar gör det att det är svårt för mig att ställa mig till Superman och hans agerande. Jag vet helt enkelt inte vilka spelregler som gäller, vad som är svårt och lätt för honom och vad han kan tänkas klara av och vad som kan anses som påfrestande även för den hjälten.

Det börjar mycket imponerande och kittlande men det har inte så mycket att göra med något som Bryan Singer och hans team gjort utan på att dem fått tillgång till John Williams klassiska ledmotiv som alltid ger rysningar i kroppen. Och på samma sätt är det lika uppenbart att den scen jag gillade allra mest i filmen är filmens slutscen när Brandon Routh flyger över molnen mot solen och ger ett litet leende innan han glider iväg – precis som Christopher Reeve gjorde i slutet av sina fyra filmer. Just på samma sätt som Bondfilmerna inleds med "gunbarrel-scenen" och det går att dra en jämförelse med att Brandon Routh tagit över en legendarisk roll efter en lika legendarisk rolltolkning som Pierce Brosnan gjorde när han försökte ta över rollen som Bond. Brosnan gjorde ett bra jobb men Bond kommer alltid vara förknippad med Sean Connery och Superman kommer alltid att vara Christopher Reeve.

Superman Returns är för lång, för seg och som inte ger mig mer än en förhoppningsfull känsla att nästa gång blir det bättre.


Titel Superman Returns
Originaltitel Superman Returns
Regi Bryan Singer
Manus Michael Dougherty, Dan Harris
Skådespelare Brandon Routh, Kate Bosworth, Kevin Spacey, James Marsden

 

 

Läs mera här

Related Articles
Film

X-Men Days of Future Past (2014)

Bryan Singer återvänder till X-Men serien, och skapar en av de bästa serietidningsfilmerna sedan The Dark Knight-trilogin. Det är verkligen sorgligt att han inte kunde skapa samma stämning med...

Film

X-Men (2000)

Traditionen att försöka föra över serietidningarnas häftiga superhjältar till TV och biofilmer har pågått en längre tid men försöken har lett till vissa nederlag och i vissa fall rena katastrofer. De senaste...

Film

Seven (1995)

Den erfarne polisen Somerset är på väg att pensionera sig. Det sista han får i uppdrag innan pensionen är att lära upp nykomlingen David Mills. Det blir inget rutinfall dem får ta hand om. En...