Steget Efter (2005)

Det känns nästan som om det vilar någon märklig förbannelse över Henning Mankells Wallanderböcker - som blir film.
Böckerna är bra och mycket spännande men av någon mycket märklig anledning så blir alla filmer och TV-serier bara långtråkiga och en pina att ta sig igenom. Eller beror det på Rolf Lassgård?
Mitt agg mot Steget Efter är dock främst på mot tekniska experimentet.

Steget Efter

I den aktuella filmen, Steget Efter, är det nämligen Lassgård som återigen spelar snut. Jag trodde han var färdig med dom rollerna för länge sen men tydligen hade jag fel.
Kurt Wallander får den här gånget ett mystiskt mordfall (surprise, surprise) på sitt bord. Som extra krydda sker det här mordet bland en grupp som sysslar med rollspel mitt i skogen. Och som om det inte vore nog så finns här även polismord och ett smaskigt triangeldrama bland kollegorna.

Rent innehållsmässigt så låter det säkert mycket spännande men det är precis lika segt som det brukar vara. En polisutredning som steg för steg nystas upp men som saknar riktig nerv för att engagera mig som publik. Det är säkert mer realistiskt med hur det ska vara men det blir ändå plågsamt segt.

Men jag vet en sak som skulle få upp tempot och stämningen i filmen. Musiken! Jag fattar inte varför så många filmer missar att lägga på bakgrundsmusik men det gör så mycket för att fylla ut scenerna och skapa en riktig scen. Nu när det blir en tystnad i dialogen blir det verkligen knäpptyst och det gör att jag blir än mer påmind om det låga tempot.

Steget Efter

Rolf Lassgård fick mycket beröm för sin tolkning av Gunvald Larsson i den första omgången Beckfilmer och sedan var det naturligt att gå vidare till att gestalta Kurt Wallander. Han gjorde det bra men jag tycker att det känns som gammal skåpmat att se honom sparka upp dörrar eller skrika ut ordrar under polisens genomgångar. Hela hans karaktär känns trött och jag sitter och funderar på när han till slut kommer att falla till marken.
Jag vet inte om det var just att det handlade om omväxling eller vad men jag tyckte det var mycket mer roande att se Krister Henriksson i Innan Frosten än Rolf Lassgård i Steget Efter. Och klarar filmSverige verkligen av två olika Kurt Wallander under så kort tid? Jag gör det inte i alla fall.

Men det som verkligen gör mig upprörd och vansinnig är den tekniska effekten som lagts på filmen.
När jag såg en första gången var jag övertygad om att det var något fel på biografens projektor. Filmen tycks hacka fram och det ligger hela tiden och stör mitt öga. Jag vet inte om jag är speciellt känslig eftersom jag ser så mycket film "professionellt" med kritiska ögon men det var så ytterst markant att alla måste märka det.
Och det verkar inte fylla någon funktion. Jag har hört att det var den danske regissören själv som lade in den effekten på filmen. Varför? Den har inget med filmens handling att göra och uppfattas av mig bara som extremt irriterande och var jag skeptisk till filmen innan så avskyr jag den verkligen nu!


Titel Steget Efter
Regi Birger Larsen
Manus Klas Abrahamsson, Tomas Tivemark, Michael Hjorth, Birger Larsen
Skådespelare Rolf Lassgård, Marie Richardson

 

 

Läs mera här

Related Articles
Film

Innan Frosten (2005)

Sveriges senaste filmsnut heter Kurt Wallander och gör entré i biofilmen Innan Frosten. Men Wallander har ju redan visualiserats, då i TV-filmer med Rolf Lassgård i huvudrollen. Nu görs rollen av...

Film

Eyes Wide Shut (1999)

Regissören Stanley Kubricks sista film, Eyes Wide Shut, handlar om en läkare som en kväll beger sig ut på en farlig resa som tar honom in i ett hemligt slutet sällskap. Det blir en kväll som kommer att...

Film

Den Tredje Vågen (2003)

Johan Falk agerar fortfarande lika enkelspårigt, precis som han gjorde i Noll Tolerans och Livvakterna. Den här gången leder det honom rakt in i den organiserade brottslighet som håller på att...