Star Wars: Episode 3 - Revenge of the Sith (2005)

Slutet på flera år och nästan en hel generations fråga har nu kommit – hur förvreds Jediriddaren Anakin Skywalker till den mörka sidan och till att iklä sig den svarta rustningen? Den 19e maj 2005 var det premiär på den sista filmen i George Lucas Star Wars saga och när jag lämnar biografen efter nästan två och en halv timme är det med en märklig intetsägande känsla i magen. Var det här allt, var det detta som skulle vara den mörkaste filmen och som man skulle behöva ha med sig näsdukar för att klara? Tillåt mig att rynka skeptiskt på ögonbrynen.

Star Wars Episode 3 Revenge of the Sith

George Lucas har uppenbarligen försökt gå grundligt till väga och förklara ingående hur Jediriddarna och deras demokrati förföll och togs över av Kejsaren och hans Imperium. Tyvärr har det gjort att filmerna innehåller många långa passager med politiska debatter och diskussioner som drar ner tempot enormt och som, ärligt talat, inte känns särskilt nödvändiga. Speciellt inte i den här sista filmen när mitt totala fokus ligger på Anakin Skywalker och hans förfall.

Det gör också att jag noterar hur pass träig skådespelaren Hayden Christensen är. Och jag kan inte hitta någon skådespelare i dom större rollerna som agerar på ett sätt som ger filmen trovärdighet. Natalie Portman får bara gå runt och vara gravid och sårbar hela tiden, senator Palpatine fortsätter sin lite krypande sluga politikerroll fram tills att han vanställs till Kejsarens skepnad, så som "vi" känner honom, då han går över gränsen och tappar all trovärdighet – han blir inte farlig utan löjlig. Ewan McGregor kan leverera sina repliker på ett härligt torrt sätt som passar karaktären men hans tolkning störs av allt krafs i hans ansikte – visst var skägget bara påklistrat? Det är ett exempel på när sådana småsaker förstör helhetsintrycket och gör att jag tappar fokus i scenen och dialogen.

Men effekterna då, kanske ni undrar? Jodå, visst är det toppklass men det beror nog på vad man söker. Jag själv vill kunna identifiera mig med karaktärerna i scenerna och det kan jag inte i dom när Star Warsfilmerna.
Jag är trött på alla vilda jakter och eldstrider med rymdskepp som åker fortare än jag hinner uppfatta och som tydligt bara finns med för att visa upp just datatekniken att skapa rymdskeppen och för att sälja dataspel. Dom flesta actionscenerna i filmens inledning känns tomma och intetsägande.
Det blir ännu tydligare i filmens laserstrider med dom klassiska ljussablarna. Varje liten grabb har säkert drömt om att springa omkring och slåss med pinnar som i Star Wars men jag fick inte alls dom känslorna här. Till råga på allt så börjar varje strid med att dom hoppar runt och snurrar å det väldiga som ser riktigt löjligt ut. Vem vill se senator Palpatine eller Christopher Lee göra volter i luften?! Det här voltandet fortsätter även i striden. Av någon anledning håller dom båda stridande männen på och snurrar på sina sablar mer än slåss med dom och jag kan inte hänga med i striden. Någon beskrev det mycket passande med att i tidigare filmer så kunde man faktiskt se vilka stridskonster som utfördes i fäktningen och kämpandet men det var omöjligt här. Att se Yoda hoppa omkring och strida med sin gröna ljussabel var originellt och fräckt i Episod 2, i Episod 3 känns det uttjatat och löjligt. Wow-effekten har försvunnit.

Star Wars Episode 3 Revenge of the Sith

Vad filmen handlar om är att Anakin Skywalker lockas över till den mörka sidan. Men hur går det då till? Jo, inte som jag förväntade mig och faktiskt så gillade jag tanken på hämnd och hat mer än den djupa och inte lika effektfulla övergången som är i Episod 3. Det var snyggt i Ep. 2 när Anakin hämnas hans döda mor men den intensiva känslan som jag då kunde identifiera mig med infinner sig aldrig här.
Som en följd känner jag att Anakin alldeles för lätt tar steget fullt ut och när han underkastar sig Kejsarens makt saknar jag den känslomässiga grunden i det. Det blir alldeles för enkelt och löjligt då.
Och Hayden lyckas inte fylla ut kostymen riktigt. Till slut får han på sig den mörka kostymen med hjälmen men det är ändå någonting som känns riktigt fel. Inte ens James Earl Jones mörka stämma hjälper, Darth Vader anno 2005 känns inte alls som filmhistoriens största skurk.

Det har pratats mycket om filmens avslutning och den slutgiltliga konfrontationen mellan Obi-Wan Kenobi och Anakin Skywalker/Darth Vader. Jag kan väl säga att den levererar till viss del men jag kommer inte över hur pass overklig striden blir när dom två kombattanterna hoppar runt och försöker undvika flytande lava samtidigt som dom ska förgöra varandra. Jämför den scenen med striden i Episod 6: Jedins Återkomst där Luke Skywalker kämpar mot just Darth Vader. Den striden är känslofylld och man ser verkligen att dom två försöker hugga ner varandra med sina ljussablar och det är väldigt lätt att identifiera sig med Luke i striden.
Det positiva jag kan säga om avslutningen, och om filmen i allmänhet, är att just den fysiska förvandlingen från Anakin Skywalker till Darth Vader med varför han måste klä sig i dräkten med andningshjälpen och själva "påklädningen" är vad som räddar filmen från att bli en total flopp enligt mig.

Min åsikt om Star Wars: Episod 3: Mörkrets Hämnd är att det räcker gott och väl med att man kommer in i filmen efter två timmar utan att ha missat något. Men det känns skönt att George Lucas nu äntligen är klar med filmerna och att vi som publik inte längre behöver sitta och säga "den här filmen var OK men vänta tills nästa... Ni kommer inte tro era ögon!"


Titel Star Wars: Episod III - Mörkrets Hämnd
Originaltitel Star Wars: Episode III - Revenge of the Sith
Regi George Lucas
Manus George Lucas, Jonathan Hales
Skådespelare Ewan McGregor, Natalie Portman, Hayden Christensen, Ian McDiarmid, Samuel L. Jackson, Christopher Lee

 

 

Läs mera här

Related Articles
Film

Beauty and the Beast (2017)

Skönheten och Odjuret är en av de stora Disney-klassiker, känd som den första animerade film att bli nominerad till en Oscar för Bästa Film. Men jag känner mest till historien från TV-serien med...

Film

Rogue One (2016)

Det bästa med Rogue One: a Star Wars story, är att den gör Darth Vader relevant för en modern publik. Och gör Darth Vader skrämmande igen.För dem som inte upplevde "original-trilogin" när den kom,...

Film

RoboCop (2014)

Vissa filmer är en del av vår moderna filmhistoria, och bör aldrig göras om. Resultatet kommer nästan alltid att bli en blek kopia. Lyckligtvis är RoboCop bättre än jag vågade hoppas på. Därmed inte...

Film

V För Vendetta (2005)

V för Vendetta är en mycket intressant och viktig film som tar upp ett kontroversiellt ämne men behandlar det snyggt så det går aldrig över gränsen och blir provokativt för publiken. Handlingen i V...

Film

Unbreakable (2000)

M.Night Shyamalans nya film rör sig i liknande miljöer som hans förra succé Sjätte sinnet, ändå känns det som om det är något som saknas. Unbreakable har, som Sjätte sinnet, Bruce Willis i...

Film

Rubrikernas Man (2003)

Shattered Glass, som är filmens originaltitel är väl vald av flera skäl. Dels så är det en typisk ordvist, "krossat glas", där huvudkaraktären heter Stephen Glass och ju längre filmen pågår desto mer...

Film

Django Unchained (2012)

Quentin Tarantino är en av Hollywoods unika filmskapare som alltid ger sin personliga prägel på de filmer han regisserar eller skriver manus till. Det är alltid något mycket speciellt med hans...

Film

Die Hard: Hämningslöst (1995)

Har Ni sett Die Hard 2: Die Harder och tyckt "Vad är detta? Bara samma historia en gång till?" och istället vill se något lite annorlunda? Då skulle jag, lite oväntat kanske, vilja rekommendera Die...