Konsten att göra en bra filmparodi

KONSTEN ATT GÖRA EN BRA FILMPARODI

parodi

Det sägs att något av det svåraste en filmare kan ge sig på är att försöka göra en komedi eftersom det handlar så mycket om att fånga stämning och ha timing i scenerna och det stämmer säkert men jag tycker att det måste vara ännu svårare att försöka skapa en bra och underhållande filmparodi som kan tillfredsställa den breda publiken.

En bra filmparodi har dom egenskaper att den förstås använder sig av kända och närmast klassiska filmscener eller än hellre filmklichéer och förändrar dom lite och gör det hela mer absurt än vad det tidigare var. Men man kan göra detta på ett bra och professionellt sätt eller fuska och visa scenerna på ett enkelt och plumpt sätt.

Skillnaden är, som jag ser det, att i lyckade och välgjorda parodier så skapar man en egen ramhistoria och använder den för att kunna lägga in lite referenser till andra genrefilmer. Det gör att folk kan uppskatta filmen längre än bara publik ur samma generation eftersom den humorn som filmen använder sig av inte är begränsad till en specifik film eller filmserie utan mer använder sig av samma känslor som stora delar av filmpubliken delar.

Lyckade exempel på filmparodier är främst Mel Brooks filmer. Jag kan inte säga att jag skrattar stort åt precis alla av hans filmer men jag uppskattar humorn i dom i alla fall. Han har ofta gjort en film där han parodierar många filmer ur en och samma genre, Den Våras för Frankenstein (skräckfilmer), Det Våras för Galningarna (Hitchcockthrillers) och Det Våras för Sheriffen (westerns)

Vad jag tycker är olyckligt är att vi nu ser fler och fler filmparodier som gör det för enkelt för sig genom att kopiera scener ur nya, populära filmer och förändra dom lite för att förstärka vissa element där. Det kanske är roligt för stunden men sådana filmer har alltid en mycket kort livslängd och går knappt att se om och efter några månader är dom glömda och passé.

Ett tydligt exempel på en mycket dålig filmparodi är Scary Movie och dess uppföljare Scary Movie 2. Där så har dom plockat in referenser från en mängd olika nya filmer som Scream, Sjätte Sinnet, The Matrix och Charlies Änglar. Vad som sedan gör det så plumpt och amatörmässigt är att manusförfattarna i så gott som uteslutande använder sig av skämt om sex och kiss och bajs att det blir lite väl magstarkt. Det är på så låg nivå att jag känner mig förolämpad över att sådana filmer får biopremiärer i Sverige.

Nuförtiden handlar det mest om att sätta ihop komiska klipp från populära filmer ("medan publiken fortfarande kommer ihåg dom") och hoppas att dom filmernas goda rykte lockar publik till dessa filmer. Det är amatörmässigt, ofta illa genomfört och med humor på en pinsamt låg nivå att dom glöms så fort man lämnat biografen eller stänger av videon.

 

Läs mera här