Bioreklamens attraktion förr

BIOREKLAMENS ATTRAKTION FÖRR

Jag minns en tid när lite av attraktionen med att gå och se en film på bio var att få se några av reklamfilmerna innan filmen började. Då var det ännu långt innan TV4 började sina sändningar och innan reklamen hade kommit in i var mans hushåll. Det var en tid när reklamen endast fanns på kabel- och satellitkanaler och därför hade en speciell attraktion tack vare sitt otillgänglighet och unika format i motsats till vanlig reklam i tidningar och på annonspelare utomhus. Nu har jag dock hunnit tröttna och skulle vara tacksam om man kunde få slippa se de reklamfilmerna som man redan sett till leda hemma i soffan framför TVn.

Visst finns det ett par reklamfilmer som fungerar bra och är underhållande men troligtvis har man redan sett dem flera gånger på TV och bioreklamen har tappat den unika effekten den hade för några år sen. För att en reklamfilm skall locka mig nuförtiden måste den innehålla bra musik, fart och göra ett snabbt intryck. Filmer med ett långsamt tempo och tråkigt innehåll, hur genomtänkt det än må vara, hjälper inte produkten i detta fall. Effektfulla och fartfyllda reklamfilmer passar för biografer kanske mer än i TV rutan och hade det bara funnits sådana reklamfilmer så vore det kanske gott men det som verkligen förstör är de långsamma, ofta informationsfilmer, med obefintligt tempo och där man kanske får tänka en stund för att koppla rätt eller där själva produkten inte riktigt framgår.

Som exempel kan jag nämna en viss typ av reklamfilmer som jag tycker visar detta ganska väl. Det är reklamfilmer för olika drickor - Pripps, Festis och Zingo.
Både Festis och Zingo har mycket bra reklamfilmer, filmer med humor och tempo. I Zingoreklamen syns en kille som sitter och tittar på TV när sakerna i TVn börjar tränga ut ur rutan - en cowboys kula träffar hans fåtölj och en spjutkastare missar honom precis med sitt spjut som sätter sig i väggen bakom honom. Filmen slutar med att killen dricker mer Zingo, sätter sig i badkaret och sätter på ett avsnitt av Baywatch. Helt OK reklamfilm. Och Festis har ju det oslagbara när amerikanare uttalar frasen "Jag är en Festis" med mycket dialekt, precis som det skall vara. Jag tror också att någon eller några av de reklamfilmerna gjordes av svenske succéregissören Jonas Åkerlund. Den filmen som jag främst gillar är när man har gett filmen en slags agentstil med väskor som byter ägare, allt medans två stycken sitter vid ett bord och försöker komma på det rätta kodordet.
Däremot fungerar inte alls Pripps senaste reklamfilm. Den går ut på att en kille sitter på en bänk och ringer en tjej men när han skall tala in ett meddelande på hennes telefonsvarare blir det fel. Den kanske skulle kunna vara rolig men den är defenitivt för utdragen och tråkig. Största problemet är att den är uppdelad i fyra-fem olika delar och man inte får fram själva poängen förrän i sista filmen. Kanske andra tycker att det är kul men jag blir ganska snabbt uttråkad, speciellt som själva upplägget i filmen är så förutsägbart. Ett riktigt lågvattenmärke om jag får säga min mening - ingen riktig humor och inget tempo överhuvudtaget.

Man skulle kunna säga att för att en reklamfilm skall vara bra och fungera på bio så måste den vara gjord som en film med tempo och humor. Gärna med känd musik och det är inte alls något negativt om reklamfilmens stil inte alls har någon förankring i verkligheten. Det är lite det som är reklamfilmens lockelse och frestande stil.

 

Läs mera här